Katitzi har börjat gå i skolan igen efter att hennes och Lump-Nickes rymningsförsök misslyckades. Hennes bror Paul har lovat att hjälpa Lump-Nicke med arbete och bostad.
I lägret på Tantogatan bor nu ett 50-tal personer. Katitzi undrar varför Zoni, som är vuxen, sitter och gråter.
Zoni berättar om hur hon blev behandlad före sin flykt till Sverige, hur de av nazisterna märktes upp som boskap, före de fördes till Auschwitz. Katitzi blir så upprörd att hon bestämmer sig för att hon också vill ha ett Z på armen.