En skepnad kom långsamt dalande ner mot oss. Jag ville först springa därifrån, men Maj tog min hand.
- Det är ju bara Annabell, rektorspöket som bor på vinden.
- Bara? sa Annabell och såg strängt på Maj.
- Hon menade inget illa, Annabell, sa Sonja.
- Jag har en idé, sa Annabell. Men det är kanske bäst att vi pratar ostört om det, Sonja. Ska ni inte gå och äta?
Hon såg på mig och Maj.
- Jo, sa jag tyst.
Vi gick iväg.
- Hur tror du att Annabell kan hjälpa oss? frågade jag.
- Ingen aning, sa Maj. Men spöken kan ju göra allt möjligt.
Det hade hon rätt i. Och Maj borde veta. Hon var ju själv ett spöke!
Skolan som spöksystrarna Maj och Nila går på måste spara pengar, det har några politiker bestämt. Rektor Sonja är inte glad, för det betyder att de inte kan bjuda barnen på frukt längre. Men då dyker Annabell upp, spöket som bor på skolans vind - och hon kan en hel del spökkonster som hon tror kan hjälpa skolan ...
